Älvsborg FF - Hällesåker IF 2 - 3  (1-1)

Säsongen lider sakta mot sitt slut. 3 matcher återstår och till skillnad mot förra säsongen då det såg nattsvart ut vid denna tidpunkt ser det rätt ok ut med ett till 99% säkrat kontrakt inför matchen mot Hällesåker. 1 pinne ikväll och det skulle vara 100% klart. Hällesåker å sin sida hade ALLT att spela för likt oss förra året. Vid förlust eller oavgjort var det nog god natt jord för dem. Extra kul för dagen var Omars comeback efter ett frivilligt uppehåll om 4 månader.

Laget: Axel, Malte, Charlie (K), Jacob, Omar, Oscar, Calle, Nawa, Hampus, Konge och Albert E samt Molle, Max, Wurry och Yusef vid sidan.

Inför matchen vaskades det om i 11:an som vanligt. Sudo får bygga nytt varje vecka. Jacob tillbaka och Omar likaså gjorde att vi fick in två tunga pjäser i backlinjen. Hällesåker på menyn skulle mest troligt innebära långa bollar som ett tufft och tungt spel.

1:a halvlek

Precis som förväntat var vi det bättre laget men Hällesåker kämpade om varje millimeter och visade att detta skulle bli en kamp ända in i kaklet. Vi kunde egentligen äga boll hur mycket som heslt men vi hade en förmåga att välja att spela tillbaka boll i samma yta som den kom från alt välja svåra passningsvägar i en ljuv kombination med lååångbollar. Hällesåker hade nog inte heller någon större tanke på passningsspel utan skickade högt och långt på sin tunge forward som gjorde det förtjänstfullt. Efter 12 minuter kom så första rikta chansen när vi skickade bollen i ribban men närmre än så kom vi inte under första 30 minuterna och inte Hällesåker heller. Men i 33:e minuten skulle vi tappa boll på mittplan, ett försök till crossboll stoppas och sen gick det snabbt i vändningen när Hällesåker tog ledningen. Personligen tyckte jag det var summan av rätt naivt spel under första 33 minuterna och inte den enskilda passningen. Målet blev lite tändvätska och trampade plattan i matten och 2 minuter senare trycker Nawa in bollen från nära håll till 1-1 vilket kändes viktigt där och då. Trots övertag i det mesta förutom inställning och vilja var vi bättre på rätt mycket men halvleken slutar 1-1 vilket säkert var rättvist.

I pausen gjordes det ett byte då Calle klev av och Max kom in.

2:a halvlek

Med ny energi och ett par sanningens ord från Sudo kom vi ut som ett lite fräschar lag. Energi och vilja syntes och även planen tycktes kantra till vår fördel. I 52:a minuten kom så ledningsmålet. Konge fick bollen i djupled och som om han hade ögon i nacken frispelar han Hampus till mer eller mindre öppet mål och 2-1 var ett faktum. Efterföljande 20 minuter var mer kattens lek med råttan. Vi var bättre i det mesta och kunde "avgjort" matchen vid både 1-2-3 tillfällen, för hade vi gjort en balja till då hade nog Hällesåker signalerat vit flagg och sett Div5 som en tråkig verklighet. MEN MEN om inte motståndare självt är vår för stunden störste fiende så kanske vi själva är det mot oss. En av ett otal hörnor i vår favör i andra akten skall till att slås och hur bollen kan hamna i vårt mål 15 sekunder senare är en gåta... eller? Bollen nickas undan dåligt av HIF försvaret och dimper ner vi 16m linjen där vi väljer kamp mot deras tyngsta spelare som bara vänder bort oss vips så är vi en 2 mot 3 situation där vår tvåa går bort sig fullständigt och sen är det 1-3 och vips 2-2... knappt hade hjärtat börjat slå normala slag då vi lyckas med konststycket att ge dem ett mål till...... Vid en total färgblindhet ger vi bort bollen till HIF genom årets felpass och inlägget hamnar hos en fri HIF:are som nickar? in bollen i öppet mål... från min position så otroligt svårt att se vad som händer... Axel ligger redan på marken mer eller mindre, vet inte om han slinter eller vad som sker men öppet mål är det och 2-3 blir det... Sista 16 minuterna präglas av kramp och vi får likt de senaste matcherna inte till det i vår slutspurt. Matchen slutar 2-3 vilket känns sjukt onödigt och riktigt surt. Grattis till HIF och genom oss fick de sin sista biljett till ett ev fortsatt spel i Div4 nästa år.

Summerat: Jaaa hur summerar man denna drabbning? Motivation slår nästan alltid klass! Idag kändes detta uttryck mer sant än på länge. Oavsett vilka vi möter kan man inte spela huvudlös fotboll och inte kämpa för då går det som det gick ikväll. För att dra en parallell till förra året då vi hade absolut ALLT att spela för... den upplagan hade slått dagens med 10-0 dock inte på kunskap utan på inställning. Nu har vi 2 matcher kvar och måste avsluta med huvudet högt! Vi har förutom oss själva andra lag att ta hänsyn till som kämpar livet ur sig för att hänga kvar... hade andra uppfört sig som oss förra året då hade vi INTE lirat div 4 detta året, tänk på det.

Målskyttar: Hampus Höij 1st och Nawa Hama 1st

Matchens stjärnor:

1:a stjärnan: Jacob Simonsson

2:a stjärnan: Omar Tarek

3:e stjärnan: Hampus Höij

Vid datorn

Anders